Bussobservationer.
Jag åker rätt så mycket buss. Hänger en del på 26an, på gränsen till äckligt mycket faktiskt, ungefär så mycket som 96orna hänger utanför McDonalds. Lärt mig fejka bussbiljetter som ALLTID funkar, inte blivit testad av kontrollant än, men chaufförer släpper förbi mig även efter de särskådat biljetten. Och ja jag är jävligt stolt över det, och ja jag skröt nyss om det på min blogg.
På senare tid har det börjat vara väldigt mycket gamla människor på bussen. Det är ju äckligt. Seriöst. De luktar jävligt skumt också. En slags säregen odör av gammalt kiss, dregel, potatismos, lingonsylt och död. Själva så märker de väl ingenting för deras luktsinne försvann för en sisådär femtio år sedan. Kul för dem. Inte kul för oss. Pensionärer har utöver deras jävla stank, stört skumma grejer för sig på bussen. De skröpliga händerna håller krampaktigt tag i deras föråldrade axelväska, då rädslan för att en liten vandal ska komma och roffa åt sig den är allt för stor. De sköra små benen är tätt ihopsatta och de brukar ofta sitta med ett intresserat uttryck i ansiktet som säger "Åh gud vad kul jag har aldrig åkt en buss förut bäst att titta mig omkring som om jag befinner mig i yttre rymden."
Ibland får gamlingarna för sig att titta mig i ögonen också. Sedan ler de. Och det är inte ett bra leende utan det är ett äckligt jävla självbelåtet smile. Vad fan har de att vara glada över? De sitter där med sin rollator, de kan inte gå utan hjälp, ännu mindre gå på toa eller motionera. Den största händelsen på dagen är när det är Bingo på ålderdomshemmet eller när kvarterskatten Misse har sprungit bort. Deras kropp förfaller, sakta men säkert, de är åskådare, sitter på avbytarbänken, de kan inte göra ett skit åt saken, bara vänta på den eviga vilan. De kan låtsas bli glada över att skänka bort deras livsbesparingar till bortskämda jävla snorungar till barnbarn som inte nöjer sig med en klase bananer, utan gråter över allt utom en 42tums LCD-tv med 3D-funktion och en guldplatinerad fjärrkontroll.
Så nej. Jag tycker fan inte att gamlingarna ska sitta där och le. De ska sitta där som vanligt folk, se jävligt apatiska ut och hålla käften. Men det värsta är när de ska börja prata också. Med mig brukar de ofta inleda med "Ursäkta mig, men vilket land kommer du ifrån?"
Seriöst är det ett jävla hån eller?! JA mina ögon är snea, JA min hud är gul och JA jag ser ut så som du alltid tänkte dig att Mowgli i Djungelboken skulle se ut i verkliga livet? Och nej du förväntar dig väl inget svar utan endast en smått oförstående nickning, för jag är ju bara en kines, på besök här i exotiska Sverige och bara råkar vara på samma buss som dig?
Avslutningsvis vill jag bara säga att jag, oavsett vad jag skrivit nu, inte hatar äldre människor, de kan bara vara jävligt irriterande. Jävligt ofta. Typ jämt. Hejdå.
Förresten, till dig min kära syster som jag vet läser min blogg. Snälla sluta med det. Det är fan inte okej.
På senare tid har det börjat vara väldigt mycket gamla människor på bussen. Det är ju äckligt. Seriöst. De luktar jävligt skumt också. En slags säregen odör av gammalt kiss, dregel, potatismos, lingonsylt och död. Själva så märker de väl ingenting för deras luktsinne försvann för en sisådär femtio år sedan. Kul för dem. Inte kul för oss. Pensionärer har utöver deras jävla stank, stört skumma grejer för sig på bussen. De skröpliga händerna håller krampaktigt tag i deras föråldrade axelväska, då rädslan för att en liten vandal ska komma och roffa åt sig den är allt för stor. De sköra små benen är tätt ihopsatta och de brukar ofta sitta med ett intresserat uttryck i ansiktet som säger "Åh gud vad kul jag har aldrig åkt en buss förut bäst att titta mig omkring som om jag befinner mig i yttre rymden."
Ibland får gamlingarna för sig att titta mig i ögonen också. Sedan ler de. Och det är inte ett bra leende utan det är ett äckligt jävla självbelåtet smile. Vad fan har de att vara glada över? De sitter där med sin rollator, de kan inte gå utan hjälp, ännu mindre gå på toa eller motionera. Den största händelsen på dagen är när det är Bingo på ålderdomshemmet eller när kvarterskatten Misse har sprungit bort. Deras kropp förfaller, sakta men säkert, de är åskådare, sitter på avbytarbänken, de kan inte göra ett skit åt saken, bara vänta på den eviga vilan. De kan låtsas bli glada över att skänka bort deras livsbesparingar till bortskämda jävla snorungar till barnbarn som inte nöjer sig med en klase bananer, utan gråter över allt utom en 42tums LCD-tv med 3D-funktion och en guldplatinerad fjärrkontroll.
Så nej. Jag tycker fan inte att gamlingarna ska sitta där och le. De ska sitta där som vanligt folk, se jävligt apatiska ut och hålla käften. Men det värsta är när de ska börja prata också. Med mig brukar de ofta inleda med "Ursäkta mig, men vilket land kommer du ifrån?"
Seriöst är det ett jävla hån eller?! JA mina ögon är snea, JA min hud är gul och JA jag ser ut så som du alltid tänkte dig att Mowgli i Djungelboken skulle se ut i verkliga livet? Och nej du förväntar dig väl inget svar utan endast en smått oförstående nickning, för jag är ju bara en kines, på besök här i exotiska Sverige och bara råkar vara på samma buss som dig?
Avslutningsvis vill jag bara säga att jag, oavsett vad jag skrivit nu, inte hatar äldre människor, de kan bara vara jävligt irriterande. Jävligt ofta. Typ jämt. Hejdå.
Förresten, till dig min kära syster som jag vet läser min blogg. Snälla sluta med det. Det är fan inte okej.
